Lyckat!
Gårdagens kräftskiva blev mycket lyckad! Härligt!
Vi samlades vid fyratiden och började därmed dricka tidigt.
Vi åt kräftor, snapsade till "hej tomtegubbar" eftersom det var den enda visan vi kunde komma på efter att vi kört "helan går" en gång för mycket och babblade. Det var sjukt trångt, tjugo personer samlade kring två bord. Det var en salig blandning av pallar, balkongstolar och fåtöljer kring bordet. Men det funkade finfint.
Efter intaget av skaldjur samlades vi i vardagsrummet där jag rev igång en lagtävling jag styrt upp. Folk var engagerade och glada, så det blev riktigt bra!
Vid niosnåret ringde S och ville komma. Jag var först inne på att säga nej, eftersom han redan nekat min inbjudan. Men sedan så tänkte jag att om jag gör det, tror han säkert att jag är jättebesviken och ledsen för att han inte förärat oss med sin närvaro under middagen.
Så jag sa att det var okej. Han var där ett par timmar och det kändes i alla fall bra tillslut. Dock känns det fortfarande inte som att det skulle vara början på någon slags relation.
Alla gäster var i alla fall nöjda och glada, sms:en har haglat hela dagen med folk som tackar för en kul och lyckad fest. Sådant känns ju alltid bra.
Nu har den traditionsenliga söndagsångesten tagit min kropp i besittning. "När alla vännerna gått hem", lång jobbvecka som väntar etc.
Vi samlades vid fyratiden och började därmed dricka tidigt.
Vi åt kräftor, snapsade till "hej tomtegubbar" eftersom det var den enda visan vi kunde komma på efter att vi kört "helan går" en gång för mycket och babblade. Det var sjukt trångt, tjugo personer samlade kring två bord. Det var en salig blandning av pallar, balkongstolar och fåtöljer kring bordet. Men det funkade finfint.
Efter intaget av skaldjur samlades vi i vardagsrummet där jag rev igång en lagtävling jag styrt upp. Folk var engagerade och glada, så det blev riktigt bra!
Vid niosnåret ringde S och ville komma. Jag var först inne på att säga nej, eftersom han redan nekat min inbjudan. Men sedan så tänkte jag att om jag gör det, tror han säkert att jag är jättebesviken och ledsen för att han inte förärat oss med sin närvaro under middagen.
Så jag sa att det var okej. Han var där ett par timmar och det kändes i alla fall bra tillslut. Dock känns det fortfarande inte som att det skulle vara början på någon slags relation.
Alla gäster var i alla fall nöjda och glada, sms:en har haglat hela dagen med folk som tackar för en kul och lyckad fest. Sådant känns ju alltid bra.
Nu har den traditionsenliga söndagsångesten tagit min kropp i besittning. "När alla vännerna gått hem", lång jobbvecka som väntar etc.
Kommentarer
Postat av: Caesar
Min inbjudan försvan i postgången antar jag? ;)
Postat av: Singel and the city
Just precis. Man kan inte lita på posten nuförtiden. ;)
Trackback