Veligt eller vettigt?
En gammal nätdejt ringde ikväll, också han J. (Fan vad många "J" jag träffar!) Får kalla honom JN. Vi var på en dejt strax innan jul och hade trevligt. Verkligen bara "trevligt". Inget särskilt, inte himlastormande men inte hemskt heller. Han tyckte vi skulle ses i helgen. Jag känner nog någonstans att jag inte kommer vilja gå vidare med den här killen, men samtidigt säger jag inte nej heller.
Jag vet inte om jag bara är destruktiv, den här killen är faktiskt vettig. Han är mellan 25-30 (ej säker), söt, pluggar och trevlig. Men så... ointressant. Eller ospännande, kanske. Men vafan, behöver jag en kåkfarare/ pundare/ asshole för att tycka någon är spännande? Snacka om att det är fel på mig isåfall.
Fast nej, så är det inte heller. Min "Mr.Big" (eller åtminstone det närmaste jag kommit honom) är smart, snygg och jobbar som lärare(!). Och han är den enda personen jag någonsin varit verkligt, olyckligt kär i.
Nu msn:ar JN med mig och pressar till att vi ska ses i helgen. Åtminstone mötas upp om vi båda är ute. Vi får se.
Jag vet inte om jag bara är destruktiv, den här killen är faktiskt vettig. Han är mellan 25-30 (ej säker), söt, pluggar och trevlig. Men så... ointressant. Eller ospännande, kanske. Men vafan, behöver jag en kåkfarare/ pundare/ asshole för att tycka någon är spännande? Snacka om att det är fel på mig isåfall.
Fast nej, så är det inte heller. Min "Mr.Big" (eller åtminstone det närmaste jag kommit honom) är smart, snygg och jobbar som lärare(!). Och han är den enda personen jag någonsin varit verkligt, olyckligt kär i.
Nu msn:ar JN med mig och pressar till att vi ska ses i helgen. Åtminstone mötas upp om vi båda är ute. Vi får se.
Kommentarer
Trackback
