Singel and the City

Lillördag! Jag minns när jag nästan alltid gick ut på onsdagar, tog minst några öl i alla fall. Den tiden är förbi. Nu är jag en seriös karriärskvinna. Eller nåt.

Bowling-D hörde av sig igår. Han terrade ju mig med sms i helgen och ville att jag skulle komma hem till honom, men jag tackade nej. Igår frågade han om jag ville komma på fest hemma hos honom om två veckor. Två veckor? Hursom. Jag svarade inte på sms:et, varpå han började chatta med mig på Facebook, via den lilla funktionen i högra hörnet. Han upprepade frågan om festen. Jag sa att jag kanske skulle dyka upp. "Kanske betyder nej" skrev han. "Nej, kanske betyder 'om inget roligare dyker upp'" svarade jag. Han tyckte det var elakt. Jag skojade förvisso mest, men förtydligade att jag ju inte känner varken honom eller hans vänner och skulle förmodligen inte ha så roligt. Han avslutade med att han i alla fall tyckte att jag skulle komma. Jag tror jag avböjer.
Han är visserligen söt, men kanske lite väl söt för min smak. Sådär oskyldig och oerfaren, nästan. Jag behöver ingen pojke i mitt liv, jag vill ha en man. Sådetså.